LINA SHAMAN
Sagt om mina behandlingar och workshops.
Känner mig så ödmjukt tacksam för att ni har tagit er tid att berätta om era upplevelser gällande mina olika behandlingar, sammankomster och workshops...
Tack än en gång.
Där sjukvården tog slut tog Lina vid. Hon väckte min kropp och hjälpte mig att bearbeta inte bara sånt som hänt under mitt trauma utan även tidigare. Jag är henne evigt tacksam. Hon gav både min kropp och min själ en nystart.
Tack Underbara Camilla för dina fina ord <3
"Härligt att få vara i en så respektfull anda. Har fått vägledning, tilltro, vidgat mitt sätt att se, mina perspektiv i lugnt tempo.
Tack så mycket för allt! Mia
Linas Behandlingarna har hjälpt mig jätte mycket, en del tunga saker har släppt. Vad det är, är svårt att sätta fingret på, men jag har efter behandlingarna fått ny energi och oftast känt mig gladare i sinnet. Jag inser att jag behöver "jobba bort" tunga upplevelser från det förflutna. Andres
"Andningsyogan var något som jag upplevde att min kropp behöver och vill gärna fortsätta och lära mig mer om den." Maria
"Behandlingarna var en skön och anorlunda stund av vila, det kändes renande och befriande. Vad jag främst fick tag på var min egen styrka, mig själv. Jag är mycket mer hemma i mig själv nu."
"Skönt att få nycklar till att gå vidare. De inledande yoga/andningsövningarna var bra, man blir mer öppen."
Fotograf: Louise Wiker
Tack Lina! Du är bra på att förmedla information på ett enkelt och bra sätt. Nivån var bra. Stort tack för din generositet."
"Det känns väldigt bra. Yogan/andningsövningarna gjorde det lätt att komma in i lugnet."
Jag har fått lära mig att lita på min intuition i de olika övningarna. Det har varit en bra, lärorik och rolig kurs med mycket glädje och skratt." Alexandra
”Så fint du hade ordnat det idag! Härligt att vara omgiven av så många underbara människor. Kramar . Pia.
-Tack för en helt underbar dag. Vi har lärt oss en hel del nya saker om oss själva och hur kroppen fungerar.
-Vi har fått nya verktyg att jobba med och en annan förståelse för hur allt i kroppen har ett samband.
-Om alla ger sig själva den här gåvan med Lina så skulle vi säkert må mycket bättre både i oss själva och i våra relationer.
-Stort tack Lina som gav oss en nystart.
Nu är det upp till oss själva att arbeta med, och vårda detta. Karin
-”Tusen tack för ikväll. Jag tar med mig mycket värme och Kärlek här ifrån. Vill gärna vara med flera gånger. Varma kramar.” Aneli
”Tack för en underbar upplevelse, Lina och ett STORT tack till alla andra som var där och bjöd på sig själva, ni gör så att jag också vågar slappna av och dra mitt strå till stacken. Jag kan knappt invänta nästa tillfälle, skynda, skynda, skynda, skynda, nej nu får ni ta mig tusan raska på en hel del, snälla...”
"Jag såg inget speciellt eller något sådant på trumresan. Men känslan av att jag hade varit med om något riktigt häftigt tog tag i mig efter en stund och så fick jag känna på massor av olika känslor, ett helt spektrum av känslor. Nästan som regnbågen. Jag kan bara säga att jag rekommenderar det starkt” Peter
Lina har förmågan att heala, så är det. Behandlingarna har samtidigt gett mig bättre självinsikt och tydligare perspektiv på omvärlden och helheten. Lina är en ängel för mig och jag önskar alla ett möte med henne. Då skulle världen se annorlunda ut." Gun
Jag känner mig tom på ett bra sätt. Jag känner mig fylld av hopp, hopp om att det här är början av slutet. Jag kommer alltid ha min PTSD men jag kan möta mina minnen och bli vän med dem. Jag kan sluta plågas av vad svinen gjorde mot mig och gå vidare, starkare, ljusare, balanserad inifrån och ut.
”Jag har fått en serie Shamanska healing behandlingar hos Lina. Mitt grundläggande problem är ett incesttrauma som orsakat mig återkommande perioder av ångest, panikångest och djupa depressioner.
Med en sådan barlast blir man sårbar och känslig och det krävs mycket av en healer för att rätt förstå och närma sig den problematiken. Därför har jag ofta blivit missförstådd och besviken av de healers som försökt hjälpa mig.
Det finns en atmosfär av kraft och kärlek omkring Lina som gjorde att jag drogs till henne och som jag snart skulle se fanns det substans i den atmosfären. Det som jag bland annat fäste mig vid var Linas koncentration på att hjälpa mig fram till ett helande, vilket kunde ta sig olika uttryck.
Ett exempel: Om jag för tillfället inte hade några pengar kunde hon säga: Det viktiga är att du kommer till behandlingen, du kan betala senare om du inte har råd just nu. Denna generösa inställning är ju förstås en del av sen läkning som jag med förvånansvärd snabbhet uppnått tillsammans med Lina och hennes Shamanistiska medvetenhet.
Det inre arbetet är mitt, det vet jag, men jag vet också att vid vissa kritiska passager i den personliga processen behöver man en andlig ledsagare och det är vad Lina förkroppsligar för mig: en vis, varm kvinna som innehar de andliga tekniker som gör att hon hittar in till den djupast liggande skadan, något som traditionell vetenskaplig medicin inte lyckats med till hundra procent, därför att dom inte har integrerat själen i helande processen och det är ju enbart i kontakt med själen som ett helande på djupet kan komma till stånd.
Lina ser hela människan och tar hand om både kroppen och själen och anden som får finnas i ett ständigt pågående samtal, tills en förståelse inifrån växer fram i klienten, hon har fått mig att förstå att jag inte är en sammansättning av delan utan jag är en helhet. När jag ser det, har jag också börjat se mig som genuint attraktiv. Jag behöver inte slita ut mig i mina försök att vara ”perfekt” för jag är redan någonting mycket bättre: Jag är hel, I kontakt med min egen dynamiska Livsgudskraft!
Genom dessa behandlingar har tilliten till mig själv börjat komma tillbaka och därmed har jag också kunnat börja försona mig med det som hänt, för det är i accepterandet (vilket är motsatsen till att ge upp) som jag kan gå vidare för att skapa mig det liv som jag vill leva.
Att vara sann mot sig själv är vad Lina hela tiden undervisar mig om. Ja, så är det: Det är när vi vågar ta emot sanningen om oss själva som det händer: Vi blir fria! ”
Mona
"LINAS SHAMANSK TRUMRESA
Av Gunnel Saric.
Att musik och rytmer skapar speciella sensationer i vår kropp är vi nog alla medvetna om. Ett musikstycke kan få oss att dansa runt i vild glädje, en annan i sensuella mjuka rörelser. Viss musik kan få oss att gråta, en annan är bra vid inlärning.
Kort sagt, det finns musik för varje känsla och tillfälle.
Att uppleva den shamanska trumman använd av en virtuos är en alldeles speciell upplevelse, som når djupt ner i vårt allra innersta och sätter igång processer i vårt undermedvetna. Läkande processer.
Det var i alla fall min upplevelse från en workshop i Shamansk självutveckling som hölls av Lina Alvarez en underbart inspirerande kvinna – och shaman – ledde oss deltagare genom olika övningar och tekniker, övningar som för mig öppnade upp en hel del, jag kunde känna energi flöda genom mig. Energi fylld med kärlek, glädje och styrka men också lite sorg. Och sorgen får finnas där, för jag vet att den behövs i processen jag är inne i.
Men den starkaste upplevelsen var, vad jag kallar trumresan, en guidad meditation som ackompanjeras av Lina på trummor. Och eftersom jag känner att jag vill – och behöver – skriva ner min upplevelse kan jag lika gärna dela med mig av den.
(Jag har skrivit tidigare om första gången jag gjorde en trumresa, men då ”såg” jag inget, fast jag kände en del. Denna andra gång var det mycket starkare, klarare och mäktigare)
Min upplevelse:
Ängen jag står på sluttar ned mot ett vattendrag, till vänster växer ett stort träd och jag funderar på att sätta mig under dess skugga. Samtidigt är jag medveten om den avlägsna rösten som mjukt föreslår att jag väljer ut något jag kan behöva på resan jag snart ska göra, det kan vara en sak, ett kraftdjur eller en guide. Jag har plötsligt en påse med örter i vänster hand och ett svärd i den högra och jag vet att svärdet är i första hand till för att kapa de band som håller mig tillbaka i min utveckling. Vad örterna är till för vet jag inte ännu. Vid min högra sida går den svarta pantern som var med på min förra resa, pantern vars päls ibland byter färg till gulfläckig eller gulbrun. Bredvid pantern går en varg och ovanför mig svävar en örn och en uggla. Vid min vänstra sida går min specielle guide och jag känner mig fullkomligt trygg med dessa följeslagare – fast jag undrar lite varför jag behöver så många.
Den avlägsna rösten säger att nu kan jag välja vad jag vill undersöka. Vill jag gå ner i trädets rötter, i vattnet – eller in i en grotta? Jag tittar på trädet, på vattendraget lite osäker på vad jag ska välja, men när jag tänker på grottan – så vet jag. Så fort jag bestämt mig, och så fort trummorna börjat sjunga, står jag i öppningen av en fantastisk vacker och ofantlig skinande vit grottsal av glas, en sal vars skuggor tonar i glänsande pärlemor av ljust blå, gröna och violetta nyanser. Och jag vet, på samma sätt som man vet i en dröm, att denna vackra sal är ett rum för alla mina förmågor, alla mina goda sidor.
Men jag är inte här för att granska denna sal idag, så jag går snabbt igenom grottan till en öppning i motsatt sida där en ljust skimrande sluttande tunnel leder nedåt – och jag svävar ner. Ner förbi lysande färger och former som jag knappt uppfattar, så fort går det, djupare och djupare tills jag slutligen kommer till en underjordisk porlande flod, där en smäcker liten vit båt väntar. Jag kliver i båten och låter den med tillit och mycket nyfikenhet föra mig framåt, följt av det ständiga dova trummandet. Båten forsar fram med hisnande hastighet och jag ser en mängd bilder i grottväggarna, bilder som hela tiden byts ut till nya så fort att jag knappt hinner registrera dem och varje gång jag försöker analysera bilderna hamnar jag i totalt mörker. Jag förstår nu att hemligheten med att få tillgång till allt som visas i grottans – jorden – mitt – inre, är att släppa taget och bara titta.
Så det är vad jag gör, jag ser hur floden rinner ut i ett vattenfall och fortsätter djupt ner i klart vatten och jag vet att jag är i ett hav. Vackra lysande fiskar simmar förbi där jag flyter – svävar – fram mot en vit stad på havets botten. När jag närmar mig ser jag en mycket lång smal varelse komma för att möta mig. Han känns inte riktigt mänsklig, men mycket varm och kärleksfull.
”Välkommen tillbaka” säger han, och när han tar min hand vet jag med säkerhet att jag varit här tidigare. Medan han håller min hand flashar en mängd bilder förbi, vagt ihågkomna scener av staden och jag fylls av längtan. Men jag vet att jag inte ska in dit denna gång.
När varelsen släpper min hand fortsätter jag ner i en ny tunnel, djupare och djupare medan nya bilder och färger ständigt byter plats och jag kan bara förundras. Och förändras, för under denna resa blir jag vattendroppen i ett mäktigt vattenfall, jag blir örnen som svingar sig över fallet för att i nästa sekund vara en stjärna, en meteorit på väg mot en främmande planet, tillbaka till en myra i röd sand, en fjäril, en kolibri, en orm, ett gruskorn och mer därtill. En ständigt hisnande förvandling medan jag svävar fram mot ett avlägset mål och för ett tag är jag också en spiral av energi som likt vatten borrar sig ner, som sätter fart på omgivningen.
Slutligen kommer jag till en enorm grotta, en grotta så stor att jag inte kan se motsatta väggen. Det enda jag ser är ett skimrande vitt klot svävande långt framför mig. Ett klot jag känner är ett frö eller en äggcell. Något mycket dyrbart göms härnere. Förvaras tills det är dags att gro eller kläckas. Och jag känner att detta frö finns samtidigt inom mig – och inom Moder Jord. Jag har kommit ner till alltings mittpunkt och fylls av stor vördnad.
Under hela denna resa har trummorna funnits i bakgrunden – och samtidigt inom mig. Pulserat som mitt livsblod och mitt ankare, min kontakt med Moder Jord. Nu ändras rytmen något och den avlägsna rösten kallar mig tillbaka. Tillbaka genom tunneln, havet, floden – genom salen och ut på ängen där jag lägger mig på gräset en stund och minns min resa. Men jag analyserar ännu inte utan bara återuppväcker den ända tills rösten, Lina, ber oss komma tillbaka till våra kroppar, till rummet. Till här och nu.
Jag öppnar mina ögon, välkomnar nuet och känner min kropp som är totalt avslappnad.
Vilken fantastisk känsla – vilken fantastisk resa.
Det här var nog den mäktigaste, mest magiska visualiserad meditation jag någonsin upplevt. Att bli guidad av trummornas sång, utan ord, förutom de Lina gav i början innan resan, gjorde att mina egna bilder kom fram i min egen takt. Stor skillnad mot att göra meditationen själv och ännu större mot att använda en cd. CD lyssnar jag bara på en gång, för att få ny inspiration sedan vill jag göra meditationen själv.
Men den här trumresan gör jag gärna om. Många gånger.
Tack, vackra Lina!
Vill bara tacka till alla i från det djupaste av mitt hjärta
COPYRIGHT (©) 2016
Skicka en rekomendation